Farväl till kollektivet

I nästan två år har vi bott i ett villa-kollektiv, jag och min familj, men imorgon går flyttlasset till en ny stad och en egen lägenhet! Vi har haft det väldigt fint i kollektivet och det har minst sagt varit händelserikt. Här har jag varit gravid och bott efter att plutten föddes. Vi har odlat massor och lärt oss kompromissa i vardagen så som en måste när en delar på det mesta. Och vi har träffat många fina människor som har liknande syn på livet. Jag är väldigt exalterad inför flytten och inte så lite nervös. Jag ska nämligen börja plugga till trädgårdsmästare!

Det värsta är dock att jag varit sängliggande de senaste dagarna med infektion i kroppen och inte orkat hjälpa till... Tur att en har snälla föräldrar, syskon och grannar säger jag bara.

En glad Siri

Eller egentligen är det jag som är glad för jag har stickat färdigt Siri! Och faktum är att jag aldrig känt mig så snygg i ett plagg innan. Har haft den på jobbet i två dagar nu, mina kollegor undrar nog varför jag speglar mig hela tiden. Och jag hoppas hela tiden att någon ska kommentera koftan så jag kan säga: JAG HAR STICKAT DEN!

Men, dags att komma ner på jorden lite och prata om praktiska detaljer. Garnet är Filcolana Gotländsk Pälsull och jag rekommenderar det inte till någon som är känslig för stickigt garn. Det är nämligen väldigt kliigt och rivigt. Jag skulle aldrig sticka något till någon annan än mig själv i det för som tur är är jag väldigt okänslig för sådant ( det betor kanske på ihärdigt bärande av ullplagg under hela livet och min styvmors kärlek till svenskt ullgarn som smittade av sig).

Stickad på stickor 4 och 3.5 som mönstret förespråkar. Jag tror jag utgick från storlek M men min masktätet var inte helt perfekt så den är något mindre. Jag gjorde även vissa modifikationer: Tog av för ärmarna senare för att jag är rädd för tighta armhålor. Och gjorde ärmarna längre för att jag tydligen har långa armar. Sen har jag ju även stickat intarsia på löven vilket var en väldigt kul teknik som jag vill göra mer av! Nackdelen var väl de ungefär hundra trådar som behövde fästas i slutet.

Mönstret är Siri, så klart.

Knapparna kommer från en gammal trikåkofta jag fått av min syster. om det är något jag önskar att jag gjort annorlunda så är det att göra ärmarna tightare. Nu är de lite bylsiga.

Väldigt varmt med ullkofta för övrigt!

En väldigt kul kofta att sticka även om slätstickningen på kroppen gjorde mig lite trött. Därav de halva löven på nederkanten.

Gudrun i Maj

Nu är de färdiga till sist, Gudrun vantarna. Enligt ravelry började jag på dem i januari. Jag hade lite problem med stickfastheten i början vilket inte var så konstigt då Donegal tweed inte är fingering weight som mönstret förespråkar. Det slutade i alla fall med att jag stickade på strumpstickor 1.75 för att få rätt storlek. Resultatet är en tät men ändå mjuk och flexibel vante, perfekt för en småbarns förälder i vinter tänker jag! De blev en sen födelsedags present till Kajsa som blev just så glad som en bör bli för hemmastickade presenter ;)

Garn: Magasin Duett Donegal tweed och ett vitt ullgarn som jag haft hur länge som helst.

Stickor: Farmors strumpstickor 1.75 ( de är så vassa i spetsarna att jag skar mig på dem)

Jag la till texten "till Kajsa 2015" på vänster handflata. Jag tycker det är en sån fin detalj när det står årtal och initialer på äldre stickade grejer. Bokstäverna fick jag från en gammal märkbok som även den tillhört min farmor.

        

Stiltje

Det är stiltje på stickfronten för min del. Det händer för mycket just nu helt enkelt. Dels letar vi bostad och planerar en flytt samtidigt som vi även planerar vårt bröllop i sommar. Och tar hand om en bebis, vi har precis slutat nattamma vilket innebär att jag måste prioritera sömn framför stickning ( eller jag orkar inte ens sticka på kvällen om jag ska vara ärlig). Sen är det ju mycket att göra med odlingen med. Faktum är att detta inte är allt som händer just nu och i skrivande stund förstår jag att det inte är så konstigt att det inte blir många maskor gjorda! Den ända stickning som växer är min jobbstickning som oftast får några varv när jag jobbar. Nåja, på återseende och jag hoppas att min sticklust snart repar sig:)

Nu gror det

Eller egentligen har det grott för länge sedan och fortsätter göra det eftersom vi sätter nya frön hela tiden. Det är dags att avhärda tomater, lök och kål. Majsen har precis kommit i jorden, i senaste laget, och gurka och squash väntar på sådd. Tagetesen blommar redan inomhus, likaså några av tomatplantorna. I år ska vi inte så för tidigt tänkte jag och så blev det så ändå.

Jag hade tänkt skriva om allt vi odlar som ett kom ihåg till nästa år, men det gör jag inte idag. Av den simpla anledningen att det finns alltför mycket att göra i den fysiska världen :)

Är det för att du är lat eller....?

Häromdagen pratade jag med min chef om varför jag vill jobba lite. För att få tid till fritiden, vara med de människor jag tycker om och göra sådant som är kul var anledningar jag nämnde. Men jag är inte säker på att han förstod vad jag pratade om riktigt. Är det för att du är lat eller... Varför?

Kanske är jag lat. Det beror på hur en definierar lat. Själv tycker jag ju inte det. Men jag behöver ju inte jobba mer än jag gör, faktum är att jag skulle kunna jobba ännu mindre. Jag vill jobba lite för att livet är mer än lönearbete, för mig i alla fall. Det finns så otroligt mycket jag vill lära mig och göra. Hantverk och odling t.ex. Jag vill ha en gård tids nog och bli självförsörjande på grönsaker. Jag vill lära mig konservera mat på bra sätt och tillverka saker från grunden. Och jag vill leva långsamt. Jag tycker om när saker får ta tid. Men för att få tid till det måste jag lönearbeta lite. Bara så mycket som är nödvändigt för min familjs behov.

Så hur mycket jobbar jag egentligen? Svaret på det är runt 80 timmar i månaden, och som sagt, det skulle kunna vara mindre om vi inte sparade till vår framtida gård. I framtiden hoppas jag kunna lönearbeta mindre. Jag skulle dock inte påstå att vi lever i självvald enkelhet. Det verkar, som jag har förstått det, vara ett uttryck för människor som väljer att konsumera mindre. Ett svårt val må så vara, i vårt reklamstinna samhälle. Men jag tror inte att livets enkelhet sitter i saker, verken en har få eller många. Jag tror aldrig livet kommer bli enkelt. Och dessutom,vad som är enkelhet rent materielt beror ju helt på den rådande samhällsnormen, som i Sverige innebär en helt sjukt hög materiel standard. Rätta mig gärna om jag har fel om vad självvald enkelhet betyder :)

En liten virkad väska

När jag var gravid tog jag en hel del konstiga beslut. Ett av dem var att skänka min axelväska till second hand för att "en sån använder en ju aldrig när en har barn ...". Såhär i efterhand har jag ju märkt att det visst händer att jag går hemifrån utan bebis och att det då är bra med en liten väska. Så nu har jag virkat en!

Garnet är Regnbågens bomullsgarn, batikfärgat i en fantastisk vinrödskimrande färg. Jag använde virknål 2,5. Väskan består av fyra rutor som är ihopvirkade och sedan virkade runt om i olika mönster. Under projektet har jag hämtat mycket inspiration från bloggen Crocheology och gratismönstret Walkednights bralette. Bla är det därifrån mönstret till rutan kommer. Sen virkade jag ihop styckena och sydde i ett innerfoder och en dragkedja. Väskan rymmer min plånbok, mobil och ( hoppas jag) en liten stickning eller extra blöja till bebisen :)

På gång

Just nu har jag många projekt på gång!

Siri saknar ärmar, knappslå och halslinning. Borde gå fort nu när jag införskaffat mer rött garn och kan göra färdigt. Som ni ser hamnade det lite extra löv på nederkanten. Jag råkade tröttna på slätstickningen.

Den här stickningen har legat och väntat på våren ett tag men nu är den igång igen! En Camelia Tee i Ullcentrums Linnea. Ett mycket trevligt garn. Hoppas det är lika härligt att ha på sig som att sticka med. I så fall blir det definitivt fler projekt i det här garnet. Fast Camelia Tee blir nog en klänning istället... För jag köpte löjligt mycket garn, vet inte riktigt varför jag trodde det skulle gå åt fem härvor.

Sen är det Gudrun. Jag kan inte riktigt få till stickfastheten och behöver nog gå ner till tvåor, inte så kul. Dessutom föredrar jag magic-loop framför strumpstickor och därför ligger projektet lite på is för tillfället.

En virkad väska håller på att ta form i garnet från Regnbågen. Tyvärr tappade jag virknålen mellan två säten på tåget och fick inte tag på den. Hittade som tur var en till hemma, vilken tur!

Sen startade jag även en resestickning när vi for till Göteborg i helgen. En rätstickad sjal i entrådigt garn från Ullcentrum. Egentligen ville jag sticka en spetssjal men tyvärr verkar jag vara för feg för det än, tittar på mönstret och får stora skälvan :)

Och så håller jag på och gör provlappen till den här med. Vansinnesprojekt kanske?

Faktum är att jag har så många projekt på gång att jag känner mig förvirrad. Ska satsa på att göra färdigt Siri och den virkade väskan innan jag sätter igång med något nytt på allvar!

Min farmors sockar

Det var farmor som lärde mig sticka och när hon dog ärvde jag en stickning. Ett par helt vanliga grå raggsockor som blivit liggande i åratal. Jag minns att farmor ville att jag skulle ta över dem när jag som tonåring stickade mycket. Men på den tiden tyckte jag att grå sockor var tråkiga. Jag har för mig att sockorna ursprungligen var till farfar, men de blev för stora så farmor repade upp och sen kom hon inte längre. Hon fick ont i händerna när hon stickade på gamla dar.

Nu, ungefär femton år senare, sitter farmors socka på mina stickor. Men jag är ingen hejare på den gamla vanliga socktekniken med häl med förkortade varv måste jag erkänna. Därför stickar jag från tån med istickad häl efter det här receptet. Tå upp är verkligen en fantastiskt bra teknik tycker jag! Tyvärr är Farmors strumpa för stor för mig så jag måste repa upp den. Har även lagt till ljusgrå häl och tå för att det ska hända lite i strumpan. Originalstrumpan som syns nedan har förstärkt häl-lapp. Det är en teknik jag gärna vill lära mig.

Ett par vanliga, grå strumpor :)

Tå upp på magic-loop!

Funderingar kring hantverk och miljö

Jag har en ide om att min garderob ska innehålla mycket kläder jag tillverkat själv. Likaså mitt barns garderob. Jag tänker att det är svårare att tröttna på sådant en spenderat timmar åt att tillverka och att det kommer motverka min lust att köpa nytt. För ska jag köpa nytt, då är det material jag ska köpa. Att skaffa ett nytt plagg blir en process som har stort värde för mig. Det går långsamt. Tid som spenderas på att skapa istället för att jobba på ett lönearbete som genererar att jag köper ännu mer grejer. Så tänker jag att hantverket kan bota konsumtionshetsen som samhället lider av. Åtminstone botar det min köplust. Ibland tänker jag när folk säger att stickning är en dyr hobby att: javisst, det är dyrt att köpa garnet men jag har sysselsättning i månader efteråt. Istället för att lägga de där hundralapparna på en massa onödiga saker som jag ändå inte behöver.

Sen finns även känslan av kontroll med. Jag kan välja material jag tycker är bra. Jag kan stödja svenska ullspinnerier, jag kan köpa ekologiskt av lokala återförsäljare. När jag producerar ett plagg själv blir kedjan av producenter kortare, mindre transporter krävs och har jag valt bra material behöver ingen jobba för slavlön för att jag ska få ett nytt plagg. Hanverket är en klar del i den livsstil jag valt, att inte konsumera så mycket, att lönearbeta lite och ha tid för det jag tycker om.

Hur tänker ni om ert hantverk?

Virksugen

Jag är sugen på att virka. Det är ett tydligt vårtecken. Helst vill jag virka i det här garnet. Ett väldigt vackert bomullsgarn från Regnbågen. Det värsta är att jag bara har två härvor, alltså hundra gram sammanlagt så det räcker inte så långt. Tror jag ska satsa på en väska, lika bra att göra saker en behöver!

Ull

Jag vet ju inte alls vad jag håller på med... Det är väl det första jag får erkänna. I höstas kom min sambo hem med en enorm säck ( och då menar jag säkert femton kilo) otvättad ull från en kollega som just klippt sina får.  En försenad födelsedagspresent sa han glatt. Hehe, ja, jag ville ju spinna så det var bara att börja tvätta ull. Och jag har tvättat mängder faktiskt, och spunnit, och tovat. Men ändå är säcken nästan lika full som när jag fick den. Nu står resten i boden och väntar på att bli material till årets täckodling. Jag vet inte vilken fårsort ullen kommer ifrån och jag vet inte om det är bra att blanda fibrer hur som helst men det lär jag väl märka när jag stickar med det. Det finns både långa, tunna fibrer och tjockare, men även en hel del kortare. Är det något en brukar rensa bort? Jag vill gärna ha tips om det är någon som vet mer!

När jag var liten spann vi på slända ibland. Jag minns att jag stickade kläder till mitt gosedjur i mitt handspunna garn. Och att min bonusmamma Anna hade en slända gjord av toppen på en gran med keramikkulor som tyngder, den var riktigt vacker.
Här ser ni i alla fall de garner jag är nöjd med hittills, inte mycket men det är en början. Jag erkänner att jag slängt en del jag inte blev nöjd med. Funderar på att sticka ett par små bebissockor i det melerade. Svårt att veta vad en ska göra med såhär små mängder...

Endpaper Mitts i trädgården

Min syster är van vid att få små lappar i julklapp. I år innehöll lappen ett löfte om stickade halvvantar som hon hade önskat sig och jag inte hunnit sticka. De blev färdiga i slutet av förra veckan och igår fick de följa med mig på en runda i trädgården. Jag måste erkänna att jag kände mig lite fånig som drog runt och fotade ett par vantar på alla möjliga tänkbara platser och vinklar.

Bilden är iscensatt, jag hade inte hjärta att plocka dem.

Mönstret heter Endpaper Mitts och är ett gratismönster på Ravelry med en hel massa projekt. Garnet är rester av Drops alpacka som jag använde till bebiskoftan. Det är ju mitt andra flerfärgsstickade projekt i det här garnet. Och även om resultatet ser fint ut är det mycket mer ansträngande att sticka flerfärgsstickning i hal alpacka än i rivigt ullgarn! Förhoppningsvis är det sista gången jag får för mig att flerfärgssticka i det här garnet, för jag har fortfarande en del rester kvar. Randigt nästa gång kanske?

Vanten och jag gjorde i alla fall lite upptäckter i trädgården. Våren är på väg! De första snödropparna har tittat upp. Och grönkålen har blivit ordentligt äten av både rådjur, kaniner och människor i vinter. Undrar om den kommer repa sig i år eller om vi får sätta ny. Jag kunde även konstatera att det nyanlagda landet från förra sommaren behöver en ordentlig rensning i vår, just nu ser det inte mycket ut för världen, så som vi slarvade i höstas!

Stackars grönkål, men fint att rådjuren fått mat i alla fall!

Här ska gödslas och vändas och rensas till våren.

Trassligt

Just nu går det långsamt på stickfronten. Det beror på att jag har komplicerat saker och ting lite, eller trasslat till det snarare. Jag har lagt upp till en Siri, två gånger. Första gången blev det inte bra. Garnet var för grovt så på stickor 4 kändes det som en brottningsmatch i lövmönstret. Jag fick tänka om. I min stach har länge legat tre härvor Filcolana Gotländskpälsull, i tre olika färger. La upp med rostrött och det kändes mycket bättre. Så det kommer troligtvis bli en Siri i tre färger istället för en naturbrun. Om det blir bra återstår att se. Idén kom när jag såg Vifflas tvåfärgade Siri stickad i intarsia. Jag har ju haft som mål att lära mig intarsia så det passade perfekt. Hittills tycker jag det är en kul teknik trots trasslet.

Jag läste på en blogg nyligen, kommer inte ihåg vilken, att Ravelry är en farlig sticktids tjuv! Oh, vad jag håller med om det! Plötsligt har hela kvällen gått och jag har inte stickat alls. Bara inspirationssurfat på ravelry... Eller läst stickbloggar...

Färdig, och precis så bra som det ska va!

Koftan är färdig! Jag har redan använt den några dagar men idag sammanföll det till ett bra fototillfälle. Jag är väldigt nöjd med resultatet och känner att jag definitivt kommer sticka fler uppifrån och ner koftor, ja fler koftor överlag. Det jag gillar allra mest med uppifrån och ner koftan är att slippa följa ett mönster. Att slippa sitta och följa diagram och bara improvisera istället. Bara sticka efter din egen kropp och egna idéer, det passar mig perfekt! 

Som ni ser valde jag andra knappar än de jag först tänkt. Det beror på att jag repade upp avmaskningen och stickade 5 cm längre i vriden resår, alltså blev det sex knappar istället för fem. Sen avmaskade jag ordentligt, utan slarv den här gången, i tubular bind off.

Till sist stickade jag en i-cord runt v-ringningen. Koftan blev lite oversize så där som jag tänkt, den är lagom varm att ha inomhus och (hehe) lätt att amma i, vilket är ett viktigt kriterie. Den är ganska olik min ursprungliga idé, men så blir det ju alltid när skaparprocessen sätter igång. Det ända jag inte är hundra procent nöjd med är att ärmhålet är lite stort, men det är en lärdom jag tar med till nästa kofta.

Jag är så glad att jag deltog i KALen och jag kommer verkligen sakna att följa alla koftstickare (här kan man kika mer på koftorna). Tack så mycket för den här upplevelsen Dödergök och Sticka Mera! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska fortsätta blogga, men det lutar nog åt det :)

 Tack igen Kajsa för att du fotade!

Stickprognos 2015

Jag har ju nämnt tidigare att jag är sugen på att lägga upp nya stickningar. Faktum är att jag är väldigt sugen på några utvalda favoriter. Tänkte därför att jag kunde knåpa ihop en liten sticksugslistsa inför 2015! Mycket för att stödja mitt eget minne som lätt glömmer vad jag tänkt göra.

• Först ut är Siri. Denna underbara kofta som stickas förfullt därute i stugorna just nu. Faktum är att jag redan köpt garn. Filtmakeriets 3-trådiga i gråbrunt. Och jag har redan tvättat och nystat det så det är egentligen bara att börja sticka!

Bara att sticka provlapp!

• Mitt andra sug är en sjal. Dock är jag inte helt hundra på vilken jag ska välja men jag har 3 alternativ! Den första är Ikebana sjalette som Med balkong visade på sin blogg för ett tag sen, hennes variant är verkligen otroligt snygg. Nummer två är Clairière, designad av Playsweetmusic. Även denna väldigt snygg! Och sist men absolut inte minst, Lotus Cresent, sjalen som i min mening har allt. Flerfärgsstickning och spets i en fantastisk, lite galen blandning sådär som jag älskar. Men tyvärr misstänker jag skarpt att den är för svår för mig just nu, nybörjare som jag är på spetssjalar. Förhoppningsvis lyckas jag sticka alla tre under 2015.

• Sen har vi lite nödvändig stickning. Nämligen strumpor. Och eftersom jag är ett stort fan av flerfärgsstickning har jag två favoriter, båda av samma designer. Mönstren heter Water for elephants och Fireweeds. En chans att bli av med en del av det stora lager restgarner i fingering weight jag sitter på kanske.

• Sist ut, vantarna Gudrun! Ja, de bara måste jag sticka helt enkelt. Men eftersom de inte är till mig är det bra om garnet är klifritt så det ska skickas efter ett nystan eller två :)

Kal-koftan igen!

Gott nytt år alla sticksugna! Jag hade gärna skrivit en årssammanfattning för jag älskar verkligen att läsa andras. Tyvärr kommer jag nog inte ha tid till det, men jag kan säga såhär iallafall: 2014 har varit ett mycket bra år för mig, både på stickfronten och livet i stort och jag hoppas att 2015 fortsätter på samma sätt. Förra året blev jag mamma, återupptäckte stickningen, odlade en massa grönsaker och tillbringade vardagen med många av de människor jag gillar mest.

Åter till kal-koftan. Nu börjar det faktiskt likna en kofta. Nederkanten är stickad med vriden resår och avmaskad i en (tror jag) lite misslyckad tubular bind off. Jag slarvade lite i min iver att bli färdig, vi får se om jag stickar om den sedan.

Just nu stickar jag på armarna och det går såååå långsamt! Är i det skedet då jag bara vill bli färdig. Har minskat två maskor ungefär var 3:e cm och befinner mig nu i armvecket på första ärmen. Det är så kul att se alla koftor som börjar bli färdiga. Häftigt att alla är stickade efter samma recept och ändå är så olika. 

Har även funderat lite på knappar. Hittade de blomformade keramikknapparna på Erikshjälpen förra veckan. De är väldigt fina men det finns tyvärr bara fyra stycken och jag behöver fem. Därför lutar det åt de mönstrade knapparna i turkost om inget bättre dyker upp.